– Välkomna till oss på Björkebo

Personalen tar emot med stora leenden när vi kommer med sommartårta till kvällskaffet. De fyra boende väntar spänt på besöket, och Annika dukar stolt med sitt favoritporslin med samma namn från Rörstrands i närbelägna Lidköping. Boendet i Hova norr om Mariestad, i Gullspångs kommun, ligger inbäddat i försommargrönska. Vi sitter i trädgården med vacker utsikt över fält, skog och hagmarker.

Björkebo består av små faluröda sammanbyggda enplanshus med vita knutar och mossbeväxt taktegel. Här bor Annika, Madde, Pernilla och Kjell i varsin rymlig och trivsam lägenhet kring det gemensamma köket och vardagsrummet. De lagar ofta mat tillsammans med personalen, och har flera grannar med eget stödboende i närheten som stadiga middagsgäster.

Huset andas trygghet och hemkänsla. Färska blommor på borden, tavlor och personliga foton på väggarna. I sina lägenheter har de boende möblerat efter egen smak och med egna möbler. I Maddes rum står gitarren och sånghögtalaren på central plats. Hon sitter ofta och klinkar och sjunger i mikrofonen. Musik är viktigt, och de boende samlas ofta för att sjunga och musicera tillsammans. Madde älskar att rita och pyssla med färgpennor, sax och klister. På anslagstavlan i hennes rum sitter symboler för veckans rutiner och inbokade aktiviteter dag för dag, till stöd för minnet. Där finns också ett snöre som markerar tidsaxeln; det gör det lättare för Madde att förstå när exempelvis jul, påsk och födelsedag infaller. På söndagens plats sitter bilder på mamma och pappa, för då kommer de och hälsar på.

Hennes granne Annika visar stolt runt i sin lägenhet med en vacker chiffonjé och en guldgrön soffgrupp i nyrokoko, arvegods från föräldrahemmet där hon bodde tills mor och far blev för gamla för att ta hand om henne. På hyllan står inramade foton på dem, syskon och syskonbarn.

Personalen har arbetat länge tillsammans. Marie Englund är enhetschef för totalt åtta anställda som turas om att arbeta dagar, kvällar, nätter och helger med de fyra boende. På kontoret står en säng för den som har nattpasset; oftast är dock nätterna lugna och alla sover gott.

– Vi som arbetar här trivs, och de enda som slutat hittills är de som gått i pension, förklarar Marie. Här är lugnt och grönt, lagom litet och nära in till samhället.

– Det är viktigt att våra personligheter stämmer överens och att vi kan möta de boende med respekt och värme, fyller Monica Berggren i, och hennes kollega Marianne Landberg instämmer.  Även vikarien Goeo Ohlin nickar och ler.

Här har hon och arbetskamraterna tid att ägna sig åt varje individ, och det händer ibland att de ringer till Björkebo även på sina lediga dagar för att informera sig när det varit något särskilt kring någon av de boende.

– Det bästa är när vi någon gång i månaden får egen tid med en av dem, bara hon och jag, berättar Monica. Då får de välja själva vad vi ska göra, åka till stan och handla eller göra en utflykt någonstans, gärna till en gård där det finns lamm eller kor och gärna hundar. De älskar verkligen att träffa djur, säger hon med värme.

Madde minns hur hon fick mata hundarna senast, med både hundgodis och falukorv. Och nyligen fick Annika besöka den närbelägna fårfarmen och mata lammen med nappflaska.

Madde och Pernilla har vuxit upp tillsammans och kom hit som unga vuxna för att få eget boende, och Monica har följt dem genom livet.

– Ibland kallar jag dem fortfarande för barnen, skrattar hon, fast de är stora nu.   Kontakten med dem ger mig så mycket och gör jobbet omväxlande och trevligt.

På Björkebo händer det ofta saker utöver det vanliga. Mopedutflykter till något konditori, grillkvällar och självklart besök på den årliga Riddarveckan, till minne av det medeltida slaget i Hova 1275. Annika visar stolt upp sina vackra medeltidsdräkter som hon skaffat enkom för denna efterlängtade sommarvecka.

Nyligen var de också på besök i Gränna, där man åkte häst och vagn och köpte polkagrisar, förstås. Madde lever sig förtjust in i minnet och Pernilla skrattar ofta och högt under samtalet. Hon kramar sitt stora röda hjärta av plast som hon bär i en kedja om halsen. Där dinglar också en stor silverblank 50 pence-slant med brittiska drottningens bild.

På vardagarna jobbar både hon och Madde på en daglig verksamhet där de bland annat gör arbete åt närliggande industrier, en syssla som som de uppskattar mycket.

Men bäst är nog ändå att komma hem till tryggheten på Björkebo igen.

Klicka på bilderna nedan för att se dem obeskurna i full storlek.

null